Recension
på boken 
i
tidskriften 
4/2003
Så ska torp Inventeras
De små stugornas folk
En torparinventering av Knäreds forskarring och hembygdsförening
Förlag Utsikten
På
självaste julafton vräktes Carl Erik Brandhill från sitt knekttorp. Tvärilsk
gick han tre hundra meter in i skogen och byggde en ny stuga på ofri grund. Det
ynkliga lilla torpet döpte han till Brandhillsborg.
Tydligare
än så kan knappast devisen ”Mitt hem är min borg” illustreras. Den
svenska drömmen handlar inte om rikedom och ära utan om den lilla röda
stugan, med eller utan vita knutar. Torpet längst in i allas våra hjärtan utgör
också hembygdsrörelsens kärnverksamhet. Att kartlägga torp är en mödosam
men tacksam syssla. ”Torpinventering”
låter kanske byråkratiskt men ordet rymmer en kulturgärning som inte kan överskattas.
Knäreds
forskarring och hembygdsförening har gått grundligt till väga med sin
torpinventering i den halländska bygden. I De små stugornas folk presenterar
föreningen dessutom resultatet på ett välordnat, överskådligt och lockande
sätt. Detta är inte minst viktigt, att göra materialet tillgängligt för var
och en.
Innan
jag går in på bokens många förtjänster vill jag bara anmäla ett minus, det
ända jag hittat. Jag saknar en översiktlig karta som förklarar boken
indelning. För mig som utsocknes läsare räcker det tyvärr inte med
byakartorna. Alltså: var ligger byarna? Jag påpekar denna brist eftersom den
dessvärre är alltför vanlig i hembygdslitteraturen.
Berättelsen
om knekten Brandhill finns nu inte med i boken, han bodde på annat häll. Fast
vi möter en rad andra färgstarka figurer och tunga mänskoöden: Pige-Nillas
Hanna som delade ett eländigt kyffe med sina höns och vägrade låta sig sättas
på hemmet, den musikaliska Kitta på Hatten som botade sjuka barn, Nils Modig
som miste nio barn och tre hustrur, urmakare Malmström som ville bygga en
evighetsmaskin, den skamlöst nyfikna Peternilla, Sten i Kåphult som tjuvåkt tåg
kors och tvärs igenom Amerika och många fler.
Genomgående
är det fattigt och enkelt folk som skildras: torpare, pigor, hjon, undantagsänkor,
och backstugusittare – ett proletariat som utgjorde 40 procent av landets
befolkning i mitten av 1800-talet. Vart och ett av de nära 300 torpen beskrivs
med ett urval av de människor som bott där, en imponerande kartläggning!
Till
det kommer skolor, skvaltkvarnar, linbastur, och andra byggnader, plus skrönor
och sägner från trakten. Namn som kittlar fantasin saknas inte, exempelvis
omtalas Träbeningens stuga, Skogssnuvans skåp och Pengahålan där den danska
krigskassan lär ha grävts ner.
Att
inventera torpen tog Knäreds forskarring 15 år. Under arbetets gång samlade
man ihop en jättelik kunskapsbank om bygdens och människornas historia. Medan
torpen kartlades omvandlades ringen sakta men säkert till en regelrätt
hembygdsförening. ”De små stugornas folk” är föreningens gesällprov och
jag tvekar inte att sätta betyget Med Beröm Godkänt.
MATS
KARLSSON / Bygd och Natur
Boken
kan beställas på sidan Böcker och film
| 
